onsdag 15 juli 2020

Ånger, ångest, grå dagar och technicolor blues

Jag borde skriva något, i min isolering.
Jag borde skriva om de ursäkter jag är skyldig, 
om mina nojor, 
obefogade 
och 
som bara enbart bygger på redan befintliga skakningar.

Jag borde skriva om de fyllegrejer jag sagt och gjort, 
men jag minns dem inte. 
Jag borde kanske skriva om ensamheten, 
längtan och viljan på något bättre, 
ett bättre själv, 
fast jag inte riktigt tror. 
Jag borde skriva om idiotier som jag ångrar, 
bra saker jag tror på och återkomsten av en tro 
på poetiska förebilder som sedan länge funnits där, 
men glömts bort. 

Jag borde skriva om ånger, 
gråa dagar och technicolor drömmar. 
Jag borde skriva utan filter och utan att skämmas, 
men vet inte hur man beter sig så vet inte ens vilka filter som finns 
och 
vilka som är värda att bryta.

Jag borde skriva att jag vill glömma större delen av de 2 senaste åren, 
allt förutom några dagar och nätter här och där. 
Kan jag inte få göra om de åren och bygga på de dagar som var bra. 
Dagarna med musik och utflykt.

Men framför allt borde jag skriva om uppgivenheten, som leder till att ge upp och där hitta tillbaka till något.