söndag 1 april 2018

Jag är trött på att behöva ta ansvaret för mina OCH känna ansvaret för andras handlingar
Jag är trött att känna ansvar för att bevisa min exisens, som kulturell människa
Jag är trött att bevisa att jag har rätt att finnas till, i mitt eget utrymme, utan att andra har rätt till det
Jag är trött att inte ha ett existensberettigande, utan sportens godkännande
Jag är trött att föra kulturens talan, utan sportens godkännande
Jag är trött att ha dubbla bevisåtlägganden ( att bevisa att kulturen har  rättigheter i själv och vad som är kultur)
Jag är trött att inte få vara stolt över vad jag kan, läst till mig och verkligen kan ( som insatt människa har jag ingen rätt att säga vad som är kultur, men en sportintiserrad har all rätt, till att avgöra vad som är kultur och alla pengarna)
Jag är trött på att exkluderas och bli kallad exkluderande (bara för jag vill ha en plats för såna mig och få utöva det som är viktigt för mig utan att sporten måste få plats även där)
Jag är trött att inte få bli arg, när det är okej för andra bli arga, de är hjältar, jag är skräp
Jag är trött att inte få vara den jag är utan att kompromisser
Jag är trött att inte vara människa, inte vara äkta medborgare, för jag inte gillar sport
Jag är trött att vara den som förstör, för alla andra är bra, fast de är as
Jag är trött på att inte bli trodd
Jag är trött att allt jag säger måste bevisas, när andra är bättre, för de gillar sport
Jag är trött att vara skit, belastning, skräp och allt som är fel
Jag är trött att ensamt känna ansvar, när inget ansvar finns
Är där inget mer kvar än att ta det största ansvaret....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar