lördag 5 november 2016

We are stardust

Stjärnor som faller, 
i sin ensamhet, 
mörkret som lyser klart, 
i den färd de för, 
till min hjärna. 
Där de bränner, 
De lyser klart för den kortaste stund, 
glödhet stjärnstoft, 
här för mig, 
i min ensamhet. 
Studerande ögon, 
mot takets eviga begränsning, 
full av gränslös mental filmduk, 
fantasins lejonhjärta sätter gränsen, 
egots sista slöjor måste falla. 
Stjärnor som faller i sin ensamhet, 
glödheta, gränslösa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar