onsdag 26 oktober 2016

no dreams til extinction

Så stirrandet i väggen är en dröm, som jag klarar av, av ren apati inför omvärlden, även om den konstant gör sig påmind. Vissa saker är av rent solsken, någon jag längtar till, någon som jag vill få se le. Andra jag bara mumlar åt: har ni gått hem än? I värld av åsikt är ingen åsikt bäst, för det blir bara tjafs.

Duschen värmer inte, världen är fy fan, kaffet är kallt och svagt, inte ens gråhet är kul längre. Ifall nu världen ska brinna gör det nu, då blir det varmt iallafall och jag har grillkorv i frysen...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar