lördag 2 april 2016

Prophesies on a saterdaynight

Ett försök att berätta om inspiration, om tryggheten i att våga fortsätta, att äntligen våga känna exakt vad som än mumlar i en tom mage, att inte bara välja att uttrycka utan även vara tvingad av sitt inre att visa för världen vad som händer i ett, oftast rätt vilset, medvetande.

Jag har människor som inspirerat mig, som visat vägen, som var och är hängivna vad de än gjorde. Och det spelar ingen roll vad det är som de skapar. De gör det för de älskar det, de gör det för de har blivit inspirerade. Och jag hoppas att jag, en dag, också inspirerar människor till att utföra det stordåd det är av vara trogen sin egen själ och sitt kall här i världen. Att få folk att tro på det som gör dem tillfreds med livet.

Det finns verkligen mycket av det äckliga här i livet. Krig, våld, folk som utnyttjar andra. Så varje själ som lyser med glädje för något är värd att uppmärksammas och förundras av. Det spelar ingen roll vad de glädjas av. Skönheten behövs i en värld, där det som vill smutsa ner oss är stark.

Så jag kommer fortsätta att känna, även den ledsamhet och saknad som kan dominera, för så länge jag fortsätter inspireras och försöka hitta mitt sätt att uttrycka det så kommer jag och andra itne känna sig ensamma i sig själva. Då blir det profetia och världen blir lite vackrare.

"Ibland har jag full kontroll när jag skriver och då börjar jag gråta. För då är jag inne på något sant, något mänskligt. Då blir det profetia. En profetia är inte att veta att bomben kommer falla 1942 utan att veta och känna något som någon annan kommer veta och känna om hundra år."

Allen Ginsberg, fritt tolkat och översatt av DLK

1 kommentar: