lördag 10 oktober 2015

It is a hard road to heaven but it`s mighty worth it

Känslovindarna som drar i mig önskar att jag var mer rotlös än jag är. Att slantar på ett konto fanns så jag kunde hoppa på en buss, ett tåg, någonstans åt det håll som molnen pekar som ett finger från en stjärnfylld himmel. Den längtan som känns som ett öde är i mitt bröst. Viljan att lyckas fixa det är större än viljan att ge in till viskningarna att jag ska skita i det jag är och kan göra och är skapat till att göra. Herr Jante som är så stark i många av oss.

Jag tror, jag tror på att det jag har i min planering är första steget men inget är säkert. Är det så att att försöket är viktigare än resultatet? Att jag försöker ger skenet av en större heder över min karaktär och resultatet är mindre viktigt i det skenet? Det enda jag vet är att jag är trött på att be om ursäkt för vem jag är, hur och vad jag är. Varför känner jag bara skamsenheten inför främlingar och inte inser att jag redan har de som gillar mig där! I det borde skammen finnas!

Det är sent och jag är hungrig, något som är lätt fixat men funderingar snurrar som begär svar. Jag kan lösa mina frågor, det kräver sin tid. Jag, som många andra, är et barn av min tid och begär till snabba svar. Med medvetenhet kommer tålamodet. Jag vet att det kommer lösa sig. Fortsätter jag att följa det som jag ser är den väg som är min kommer det lösa sig. Däri ligger glädjen, däri ligger tillfredsställelsen, däri ligger den mening som är min i livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar