onsdag 6 maj 2015

dikt som fan

När jag inser att jag inte har råd att känna det jag vill känna,
för det är för sant,
för mycket,
för känslans objekt är för långt borta,
för oklart.

Så intellektuellt försök att stänga ner,
känna något annat som är:
mindre sant,
inte tankeockuperande,
något jag vågar säga, för guds skull!!

( dikt pga en insikt om att jag inte formulerade mig riktigt fullständigt, enligt mig, i ett brev till en viktigt person i mitt liv. Och det grämmer mig. Det är förmodligen jag som överreagerar och inte kan släppa saker som inte är "världens slut", som jag tror i min dramaquenhjärna. Ack, life as this poet is hard)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar