söndag 22 mars 2015

Misantropisk dikt om känslor aka jag är en bitter och mörk

Hur jag saknar dig.
Just du.
Jag ligger stirrandes, gråtfärdig, desperat, mentalt instabil, och finner allt meningslöst.
För jag saknar dig, just dig!
Du är speciell,
du är allt,
då får mig att vilja skrika:
MERRY MEEEEEEEE!!!!
i regnet utan någon som helst hämning.

Varför ska det vara så att kärlek är allt utom behaglig?
Jag gillar nog inte kärlek.
Speciellt inte nu.
Den leder ingenstans.
Den vill mig inget.
Den lurar mig konstant,
till att känna,
till att hoppas,
till att tro.
Fast den gör mig till misantrop,
till slut gör den mig tlll misantrop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar