söndag 12 oktober 2014

stirrande meditation av melankoli

Regnet faller på fönstret och även om persiennen är neddragen vet jag på ett ungefär hur det ser ut utanför. Kaffet hälls upp för en påtår. Det kommer bli en tretår, kanske till och med en fyrtår. Wardruna känns som ett bra komplement till höstkänslorna som gör att jag bara vill sitta och stirra planlöst ut i ett ostädat rum. 

Boken ligger snett från mig på golvet och jag vet att jag måste läsa i den men det är stressande, känslan över att jag inte förstår redan nu vad det handlar om. Jag vet logiskt att det inte är för bråttom, jag har några veckor till på mig, så jag kommer hinna förstå innan tentan. Men Jag känner mig ändå stressad. Kanske det är för jag vill så mycket, jag vill lyckas så bra. Jag känner att jag vill detta därför så känner jag mig stressad. 

Även om jag tror på att man borde låta hjärnan ta sin tid att koppla ihop allt medans läser. Att det kan ta sin tid. Vissa saker är lätta att verkligen förstå, andra saker tar sin tid. Vissa saker måste ta sin tid att förstå. 

För jag har märkt att när jag har förstått termerna i  första delkursen, så har jag blivit som ett barn och gått och lett som om jag var nykär. Litteraturens under har då öppnat sig lite mer för mig och jag vill verkligen nå den känslan igen.

Kaffet smakar bra...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar