tisdag 28 oktober 2014

Sen höstsdikt

Stirrar glödlös ut genom ett fönster , vid ett bord som inte tillhör mig, utan att lämna min egen soffa, för allt dör utanför och jag dör med det.  Salmiaksmak och tobak fyller min mun och jag hoppas på att kaninen ska visa sig så jag kan följa ner i kaninhålet och inte minnas, inte veta, inte förstå hur det egentligen är. Där broder tröttpåallt inte finns i mina hjärnhalvor. 

Alla måsten som inte är mitt fel, allt som ej har av mig fantiserats upp önskar jag kasta på en vintereld och låta de försvinna med frost och vitt vatten. Sen när allt är löst kommer jag upp ur en kall grav och gråheten kanske blir en blomsterbukett från mors trädgård som jag ger till finaste av flickor så hon ler.

Tills dess sitter jag vid ett bord och tittar ut genom ett fönster som jag inte äger, utan att lämna min egen soffa och umgås med en kanin....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar