tisdag 19 augusti 2014

Apropå förlorat hopp och dess ev. återfinnande

Jag såg rädsla som lett till hat.
Jag såg sinnet förmörkade så de inte kan se mer än domedag.
Jag såg sinnen som skrek av rädsla för saker som inte finns.
Jag såg sinnen som med alla medel förminskade andra,
för de själva kände sig små.
Jag såg sinnen förlorade i mörker.
Och mitt hjärta sjönk. I ärligheten namn började jag själv förlora hoppet och ge in för rädsla som lede till uppgivenhet.

Det plingade till och min telefon lös upp och ett sms från en som hjälpa med min sinande toapaperssituation.
Minnen sköljde mitt sinne. Minnen av ljusa dagar med givande, Fina stunder av skratt. Mannen som gav mig utan fråga en snusdosa. Jag hörde en låt skapat som gav utlopp för sorgsenheten. Och en liten glödande loppa av hopp började sin existens. Kanske inte allt är förlorat. Kanske hoppet finns där imorgon igen.

tre ljus står i mitt fönster, spridandes mitt hopp om att mörkret inte är för starkt denna gång. Att rädslan i hjärtan förlorade inte är för mäktigt.

And dreams of a tired man floats towards the stars like fragile bubbles...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar