onsdag 30 juli 2014

The blessed curse of easily falling in love

Hur starkt jag ogillar min förmåga att falla för någon så fort och så hårt. Att jag kan se något så betydande att jag inte får den ur sinnet. Ifall jag skulle hitta rätt så kan det nog vara en bra egenskap men när det träffar fel som det enbart gjort hittills så är det bara så jäkla äckligt hårt. För den emotionella effekten är hård att bära. Speciellt då den sidan jag vill ska vinna är den som verkligen vill älska denna människa som det "ska" vara enligt de flesta. Att man ska släppa henne och låta henne flyga sin egen väg. jag vill det, jag vill se henne flyga, växa och bara vara lycklig.

Och framför allt vill jag kunna ta det lugnt och fint för att kunna visa att jag är förtjänt att dejtas och ges en chans. Och inte vara en sån jäkla fegis.

Istället behövs piller bara för att lugna ner mig och se det logiska i det ologiska och se hur fint det har varit när jag träffat henne och alla som ingår i den gruppen. hur skönt det varit och alla skratten.

Helvete...det är inte lätt att vara en emotionell, HSP´are, drömmande poet.

Men jag ska egentligen skatta mig lycklig även om jag inte kan hantera det. Jag KAN bli kär. Hört berättelser om hur svårt andra har att bli kära. Tror det skulle vara värre.Så visst att jag ibland måste ta piller för att kunna sova men jag är hellre som jag är nu och kunna fortsätta känna starkt för folk. Tror det behövs i dagens oroliga värld.

Så viva kärlek!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar