fredag 25 juli 2014

Apati

Jag kommer aldrig att klaga på att det är varmt. Inte fören jag håller på att dö av den. För jag trivs så betydligt mycket mer i värmen än i kylan så det är ingen mening med att klaga.

Däremot så är jag fortfarande riktigt tjurig på det strul som det är med min slutlön på förra jobbet. nej, den situationen har inte blivit löst än. Nu har min nuvarande handläggare kommit från semestern och ska svarat på alla frågor så nu hoppas jag arbetsgivaren kan betala ut mina pengar. De behövs verkligen. Jag har ,som många andra, skulder som behöver betalas som jag inte kan betala utan de här pengarna.

Så jävla synd att sånt här ska hända och strula. För jag finner att min tillit har skadats. Tilliten till folk när det handlar om pengar. Hur kan man när det bara ska strula och alla pekar på varandra. Och jag vet inte vart jag ska vända mig. Hur kan ett samhälleligt system funka när man inte känner att man kan lita riktigt på folk och det enda ens försök leder till är frustration och uppgivenhet. Kommer bara sluta med att alla sitter i apati och inte ens vill försöka göra något. Hade det inte varit för att jag har saker jag ska betala tillbaka, pengar som ska till människor jag gillar, så hade jag gett upp för länge sedan och givit in till känslan att mitt liv och mina ansträngningar inte betyder något. Det är det jag får känslan av just nu. Så jag jobbade in semesterdagar men det betyder inget. Så jag gjorde mitt bästa, jag gjorde verkligen mitt bästa, men det har ingen betydelse.

Är det verkligen så det ska vara i detta system? Att man ska känna sig straffad hur än man gör? Så fort det kommer pengar in i bilden så ska det strulas och ens arbete handlar inte bara om arbete utan om hur mycket man orkar att tjafsa med folk? Hur ska det locka människor till att hitta jobb?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar