fredag 18 april 2014

I stormens mittpunk

Vet att det låter som jag är i värsta mörkret och har en dramatiskt hållning till just kärleken. Men det är inte bara mörker i mitt liv, det försäkrar jag. Bara det som jag känner för att skriva om just nu. Skriver bäst om det som känns starkast och svårast för mig. Så typisk poet som jag kan vara. För en dramatisk hållning till den har jag. Det är den delen som är mest ouppklarad och svider mest. Sen att jag har en tendens att ha svårt att släppa taget gör saken inte bättre.

Och har en tendens i personligheten till depressioner också. Men på den punkten har jag det lätt för det går värre saker i min släkt så på ett sätt har jag det lätt. Det som jag har som gör saken till något positivt är att jag har den underbara känslan för att skriva och det bra. Kan inte stava för fem öre men jag kan skriva bra. Tur att det finns stavningskontroll.

Sen för en vidare fördjupning om ett tidigare upptaget ämne. Jag gillar mig själv. För älska är ett ord jag inte tycker jag borde använda. Jag gillar mig själv på det sättet att jag ser att mina goda sidor är fler än de dåliga. Och att jag vet att jag har potential och viljan till  att fortsätta utvecklas.

För mig så är att älska något eller någon nåt som menar att jag ser den personen eller det tinget som något mer än att bara se att de bra sakerna är fler än de dåliga. När man älskar någon så älskar man både det bra och det dåliga.

Så var det sagt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar