torsdag 10 april 2014

Angstriden in a supermarket

Försöker hitta orden för att förklara hur det är att inte kunna vara runt folk i en panikattack. Så det låter sakligt och förståeligt. Hade en dag som var bra men den vanliga ångestkänslan var där. Slutade tidigt på jobbet och åkte hem för att bara ta det lugnt och fundera ut hur jag skulle skaffa mat.

Tur att man har föräldrar i dessa situationer. Morsan skulle titta över så jag kunde låna lite pengar för att fixa mat innan mer pengar trillar in. Vet att det finns fördomar som detta att jag som vuxen ska klara mig själv men väldigt dålig månad ekonomiskt. Stod jag och väntade. Det kryper på en. Mer tankar som startar mer ångest som startar mer ångest som startar mer tanka. Ni förstår spiralen.

Man blir inte direkt social i en sån situation och jag är lite kort mot morsan, mest för jag inte kan koncentrera mig på nåt. Och när jag står i kön till kassan är det så pass att jag hoppar till för varje högt ljud. Alla står för nära. Vill bara springa där ifrån men lyckas hålla mig lugn. Paret bakom som uppenbarligen är påverkade av nåt står alldeles så jag bara vill slå till dem och skrika att de ska hålla dem borta. Kan inte kön röra sig fortare. 

När jag och kär mor min är på väg till bilen kan jag inte ens prata för att jag är så splittrad och okoncentrerad. Vill bara hem och ta den lugnande. Försöker att vara trevlig mot morsan men det går inte. Åk bara och släpp av mig. Direkt in och ta en lugnande och tillslut när jag är lugn ser jag hur ologiskt det allt var. Men just i den stunden är det tunnelseende och bara hem.

Och när jag är i såna situationer vill jag inte vara runt folk för jag hatar att visa mig i sånt skick. Kanske nåt manligt i mig eller någon annan inlärd social kod men gillar inte att utsätta folk för mig då.

Det är det bästa jag kan beskriva det utan att låta som en "tyck synd om mig" för det är inte ett sådant. Jag vill våga berätta för jag skäms lite över att vara i sån kris. Machobullshit från min sida. 

Så där är det inlägget gjort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar