lördag 1 mars 2014

Who knows

Jag vet inte varför, men jag har så svårt för melodifestivalen. Jag blir bara arg ifall jag blir sittandes framför den händelsen. Jag vet att det är en av de största händelsen för många inom svenskt nöje men jag klarar inte av den. Den känns för ytlig, för mycket industri. Och för lite av det jag letar efter inom musik. För lite känsla, för lite själ.

För jag är av den sorten att jag kan förlåta mycket tekniskt ifall känslan i framförandet är rätt. Som inom rockabilly och punken, där det är mer känsla och vilja än tekniskt kunnande som styr. Även om det krävs lite, iallfall inom rockabilly, så är känslan den tongivande drivkraften, inte tekniskt framförande och ytlig kommersialism som får styra.

Så jag kan aldrig sätta mig framför melodifestivalen och bara titta på det. Även om det är folkligt.

Kanske är en del att jag alltid varit skyggande för folklig kultur och folklig livsstil. Jag har aldrig passat in där, även om jag skulle vilja. Kanske jag aldrig kommer bli en del av den. För det känns inte som de skulle kunna till fullo acceptera mig för det jag är och håller på med.

Men vem vet, om 15 år får jag kanske äta upp mina ord för då kanske jag har blivit folklig. Konstigare saker har hänt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar