tisdag 25 februari 2014

Mitt liv är ingen rubrik...

Är min upplevelse korrekt om att vi låter media kontrollera hur vi ska känna och tänka? att vi inte låter oss själva känna efter vad som är rätt? Att vi låter andra berätta för oss hur vi ska vara?

Ett uttryck från beatnikeran ringar i min hjärna. " i dont want my emotionell life be read in Life magazine". att vi inte ska låta tidningar bestämma vad vi ska tro på, tänka på, bli upprörda över.

För det känns skrämmande hur mycket vi låter andra bestämma vad vi ska känna. Att stereotyper får leva kvar bara för det är enkelt. Varför kan man inte träna på gym och hålla på med poesi? Är det verkligen en kontrast? Det är okej att inte hålla på ett lag i fotboll eller hockey. Det är okej att vara hopplös romantiker även om man är medelålders. Det är okej att tro på punkens kraft efter 30 års ålder. Det är okej att tycka att bilar kan vara snygga och tro på konst. Inget behöver utesluta det andra. 

I en tid då vi egentligen inte behöver tycka och tänka på ett speciellt sätt för att slippa att bli avrättade varför låter vi oss då styras så hårt av andras åsikter. 

Så ignorera allt jag sagt och lyssna efter lite på vad din magkänsla säger!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar