söndag 23 februari 2014

Last regress

Vill först och främst klargöra en grej som är uppenbar men som jag vill skriva ändå. Det jag skriver här är min sida av saker och ting. Det är min version av sanning, verkligheten filtrerad genom mina filter. Förhoppningsvis får ni läsa den andra sidan nån gång.

Låg och funderade inatt på ifall jag skulle berätta detaljer om vissa viktiga aspekter när det kommer till mig. Så det förklarar en del.

Ta det här med att stänga ner som exempel.Varför jag gör en sån stor grej av det. Kom fram till att något kan jag berätta iallafall.

Vid runt 16-17 års ålder hände några omvälvande händelser som påverkade de kommande 13 åren av mitt liv. Förutom att jag i gymnasiet vid tillfället så var utformningen om vem jag var. Som de flesta så hittade jag min ungdomscrush. Som många andra var det inte besvarat. Där var det många känslor. Men helt plötsligt går min moster och dör vid en relativt ung ålder. Bara så där. Ingen förvarning, inga tecken. Det vart för mycket. jag insåg att inget var värt nånting. Allt var meningslös. Jag såg inga som helst anledningar att försöka ens. Varför ska jag vara delaktigt när det inte ens betyder nåt. Jag kommer ändå dö och det kommer inte finnas någon där som bryr sig. Vad jag än gör eller ens existerar så är det inget som har någon påverkan på de som är omkring mig.

Jag stängde ner allt som hade med känslor eller nåt som hade nåt med livet att göra. Jag existerade som fysisk person mer eller mindre men inte mer.

Jag började dricka alkohol för att slippa tänka och känna. Det var inget jag ville göra, inget som jag behövde. I 8 år eskalerade intaget tills en fredag i oktober 2004 då systern fick nog efter att jag kommeit hem till henne med bld på händerna. Jag hade blivit så frustrerad över en grej så jag kört en hand in i en betongvägg. Under gråt, mentala bitchslapps och kramar fick hon mig till hjälp.

Så här är jag nu. Snart tio år som nykter och är på väg att stänga av igen. Men jag vet inte om jag ens orkar bry mig om att göra det heller. För mycket jobb.

Så där är vi nu...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar